Vita vägar....

---

Aldrig kunde jag väl tro att vita vägar skulle vara så vackert... L
Nu är jag äntligen klar med allt pappersarbete, nu ska jag bara iväg på gynkontroll också :-)
Det är lika bra att göra bort allt sånt tråkigt på samma dag, men det går så bra, för du glittrar ju för mig! L

Annapanna, du glittrar för många, du!! :-))

ååh sten.....Det finns en särkild passion för sten, att gå där på stranden och välja ut de bästa! Jag och M var och valde ut några av de bästa i helgen. En del av dem ska få bo ute andra ska få komma in och smycka mitt vardagsrum:) kram

Du söta lilla galna Anna...hihi ta med sig väg hem.
Fast jag är lite tokig jag med...älskar att plocka med sten hem från alla möjliga ställen..kramen på dig

Hej! Jag undrar om du skulle kunna tänka dig att ägna en minut åt att vara supersnäll mot mig och rösta på mig i den här fototävlingen

http://microsites.nokia.se/6220/index.php?thanks=1#/grid/1/-1/votes/5185986

Vore hur snällt som helst och det skulle göra mig jätteglad! :D

PS. Du kan även vinna en fräsig mobiltelefon när du röstar :)

fina bilder :)

åh, när jag var till gotland så, hade jag stenar jag med hem jag med.....

Tänk att skapa minnen och må gott av det!
Kan finnas där..... rakt framför fötterna på oss,L!
Galet härligt....javisst!!!!!
Du har förmågan och blicken för det sköna, Anna...
Kram

Tänk att stenar kan vara så mjuka o goa. Något att hålla i handen när höststormarna bråkar utanför.

Va!!!! E det ett hål i vägen på Gottland nu då ???? Hähähä skoja bara.....
Fint med dom vita stenarna....
Kram
Margaretha

Jo visst e Helene Tursten min kompis...eller Samuelsson som hon egentligen heter....
Vi har kännt varandra i typ trettio år och har haft mycket skoj som unga.....
Hon är utbildad sjuksköterska och tandläkare men tyvärr så fick hon en reumatisk sjukdom som gjorde att hon inte kunde hålla i instrumenten längre...Typ Sjögrens....
Tur att hon hade sitt författarskap i bakfickan....
Lite stolt över henne är jag nog....
Kram på dig
Margaretha

Ett hål i vägen där då ja... s
Visst är det kul med sten. Brukar stoppa fickorna fulla i sten när jag är på olika ställen. Vackert och se på och goa minnen.

Jovisst ser jag....lite kyligt i dom tunna tylltygerna....men så härligt lätt....typ genomskinligt.....mm mm m luftigt....
Vist e det vackert när älvorna (vi)dansar....
Kram
Margaretha

Å vilka vackra stenar du har hittat Nellie sa att det är diamanter du har..
Jag önskar dej en härlig natt

Blånande bergen... Passande beskrivning. Det är Blåhammaren och Sylarna man ser. Vackert vackert.

Ja visst är det fint med vita stenar.,Jag plockade med mig ca 1kg hem från Malaga ox¨å, ligger nu i en glasburk på köksbordet..sååå fridfullt och fiiint,
Ha det gott kram

Enda gången jag har varit på Gotland var för ca 15 år sedan.Då gick jag och döttrarna som var små och samlade stenar med fossiler hela veckan.Det blev tung lass.

Hallå där! Har ju löst några mord nu då...svettigt värre var det.. ;-)
Klart att du blev längre, det blir man när man är bäst! Eller hur??? L

Mmm, fast jag tittar bara på, låter andra sköta jobbet, så att säga. Ja, inte mörda då, utan lösa det.. :-)

Ikväll var det tv, CSI. Just nu läser jag en författare som heter Peter Mayle, den första boken jag läste av honom heter "Livets överflöd" och handlar i stort sett bara om Provence. Den här boken jag läser heter "Cirkus Cezanne", har inte kommit så långt i den men jag kan väl säga så här. Han är ingen erkänt stor författare, men böckerna är trevliga, lite av typen "må-bra-böcker", det räcker gott för mig! L Och mycket av handlingen verkar utspela sig i Frankrike...

Förstår Anna att du älskar Gotland, även det gemensamt, har varit där många sommrar, min släkt är där ifrån. Så härligt att ta med sig lite av ön hem till Garden. En släkting som nu bor i Värnamo har tagit med sten från ön och byggt vattendammar, hela huset är murat i sten. Så jag förstår dig mer än väl.
Sovgott!
Kram lena.

Vackert!

Jag tycker också om att plocka sten.Men jag brukar få nöja mig med att ta en i vardera fickan. På balkongen har jag delar av Europa, där kan man tala om "färgskiftningar".... :)

Härligt! Jag kommer direkt.

Åh, vad du lyser upp i novembermörkret, kära Anna. KRAMEN!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar: