Dimma...
Ja ibland..du vet... när tiden hejdar sig..känns det lite
som om novemberdimman
tätnar....mer än
vanligt..
Som om solen är..... osynlig..
Det är mycket känslor nu ... men
vackra tankar..
och du..snart kommer advent.. stilla och fin...
Jag hoppas på inspiration... från den vackra dukningen här..
Mmmm... jag tror och hoppas..
Livet går sällan som på spår. Ibland blir det solkurvor som ställer till det och gör att vi inte kan ta allt för givet.
Kram!
Funderingar...tankar...
Varför kräver livet av oss,
att vi måste vara starka
i de stunder
vi känner oss som svagast..
Just i de stunder
som vi skulle önska nån
ännu starkare
som stödjer, stöttar och finns..
Kärlek, omtanke, värme
med de käraste man har
stärker och ger gemenskap...
Värme och ljus till er..
Att få ryck är fint, dä' Anna! ;-)
å va vackert du har dukat upp till advent, kramen
Så fint du gjort!
Mmm det är mycket tankar nu, men gott om fin fina minnen. Dimman kommer att lätta och solen kommer åter att lysa. Tills dess tänder vi ljus.... det tar lite tid, men det måste det få göra. Kram
Läs "Torntuppen" av Jan Fridegård. Så tröstande och fin! Tokrolig och sorglig samtidigt! Min pappa bad mig för flera år sedan att jag skulle läsa den för att den är så befriande och hjälper till med sorgeprocessen.
Ja nog har det varit dimmigt ett tag, men jag har ändå njutit av dagarna som varit..november har inte känns så tung som vanligt=)
Och snart är det advent och massor med ljus, och en massa kul saker att se fram emot..härligt.
Kram du fina
Tittar in med en stor KRAM <3
En STOR varm KRAM från mig också...
Många fina minnen vi har
de i mitt hjärta jag spar
och där de för evigt finns kvar
Kram igen kära vän från din sommarbarndomsvän
Stilla och fint. Vackert och vilsamt. Det behöver man ibland. Att låta tiden stanna och låta själen komma ikapp.
Varma kramar!